Att leva med depression är komplicerat.
Att vara HSP är komplicerat. 
Jag är komplicerad men ändå inte.
 
Jag mår bättre men när jag mår dåligt, då mår jag riktigt dåligt.
Jag vet om att jag är överkänslig och visar därför inte när jag blir sårad.
För oftast är där inget "vettigt" skäl till att bli sårad, men likaväl så blir jag det.
 
Man vill lixom inte nämna att man är överkänslig för det känns som jag
pushar iväg eller skrämmer iväg folk. 
Många säger och skriver att highly sensitive persons har en stark egenskap som inte bör ses som en svaghet,
men så känns det inte. 
Visst det låter finnt att man känner godhet och kärlek extra mycket. 
Men jag känner även sorg, nedstämdhet och hat starkt och det är outhärdligt. 
 
Mina dippar är djupa men jag tar mig ur dem numera. 
Innan var jag aldrig säker på att jag skulle komma ur dem. 
 
Hade folk bara varit ärliga och snälla så hade jag kanske
inte behövt överanalysera allt eller bli sårad för minsta lilla.
 
Man ska alltid vara snäll, man vet aldrig vad en människa går igenom
i livet eller hur den personen mår.
 
Många frågar mig vad jag ska göra efter att jag pluggat basåret i Jönköping.
Jag vet precis vad jag ska göra. Har vetat i ca 2 år hur min fem-års-plan kommer se ut!
Här kommer hela!
 
1. Plugga naturvetenskapligt basår i Jönköping. Förhoppningsvis om allt går som planerat
så kommer jag få godkänt i alla ämnena och få den behörighet som jag behöver!


2. Åka hem till Trelleborg, bo hemma, jobba satan i gatan och spara pengar. Försöka leva ett så
snålt liv som jag möjligen kan. Samt planera för det kommande året.

3. Åka till Australien för att resa, upptäcka, jobba och volentära med djur för att få bra erfanrenheter,
meriter och för att stärka mitt intresse. Detta längtar jag som in i bomben till!
 
 
 
4. Komma hem från Australien. Ansöka till veterinärsutbildningen-/bildningar i Sverige & Europa.
Troligtvis kommer jag inte komma in i Sverige då det är sjukt omöjligt...
Har inte tittat så noga på mina andra alternativ men jag hoppas på Skottland!

 
5. Klara av utbildningen och förhoppningsvis efter ca 5 1/2 är jag redo att arbeta som veterinär!
Något jag är så himla trött på är när man inte tror på sig själv, men ännu värre,
när andra inte tror på att man ska klara något. Vänner har man för att stötta en vid svåra beslut.
Livet är fullt med tuffa och jobbiga beslut, vill man verkligen ha negativa personer runt om en då?
Svar: NEJ!!
För lyssnar du bara på det negativa så missar du en massa underbara & minnesvärda upplevelser!

Såklart finns där skillnad på människor som är realistiska och negativa.
Men jag har kännt så mycket  "Du kommer inte klara det så varför ens försöka??"attityd så
jag orkar inte en enda liknande kommentar.

Julias filosofi:
Vill du verkligen något, av hela ditt hjärta, så klarar du det! Lägg ner tid, fokus & omsorg
på det du gör så kan det bara bli bra! Glöm inte att ta det på allvar tänk på att det är dina 
drömmar som går i kras ifall du slöar!