20 september 2017

Touchdown Sydney!

Vardag

Mycket har hänt sen sist jag blogga.

Befinnerig i Sydney nu med Rosie & Josh.
Har även köpt en ny lur, lite spontant men välbehövt. Den Andra jag hade var kass!
Liksom titta bara på test bilden jag tog på juicen! 

Att göra i Sydney
* skaffa jobb 
* skaffa bostad 
* skaffa pojkvän -SKOJA
* leva livet!

Vill bara göra en snabb liten uppdate. 
Puss & haj!


Sitter på planer och ska landa om ca 40 min. Vet att jag skrev att jag var orolig över hur det skulle gå att byta flyg i London. Då ska vi inte tala om hur det känns nu...

London var en aning klyddigt då jag var tvungen att ta en terminalbuss för att komma till min terminal, som låg i en byggnad i andra änden av Flygplatsen. Men personalen på Heathrow var supertrevliga och hjälpsamma så de visa mig vilken buss Jag skulle ta. Nästa steg var att checka in och hitta gaten. MEN där fanns ingenstans där jag kunde checka in. Fråga en aning äldre man vid en informations disk vart jag kunde checka in till philippine airline. Han svara att det fanns visst då där jag hade letat. Bet ihop och gick och leta igen. Nope. Ingen inchecknings disk till mitt flyg. Klura sen ut (med hjälp av personalen på flygplatsen) att det bara går att checka in en timme innan flygetsavgång på gaten. Så det löste sig fint.

Var lite nervös när jag satte mig på flyget för flygplanet är så stort. Men känns inte mer eller mindre för det. Eller jo, vi har haft lite turbulens. Vakna upp en gång av att planet skaka men det var inte det som väckte mig utan det Var en kvinna som satt snett bredvid mig och skrek. Har sovit svin kasst. Kan sova en timme sen vaknar jag för nacken protesterar...
Maten har varit superäcklig. Men kan va för jag mått lite illa för jag är så trött. Frukosten som jag fick för en stund sen, som var det sista målet på planet, var faktiskt förvånansvärt Gott. Inte för att Klaga ytterligare meeeeen jag tror min tarm ska exploderar. Låter snuskigt och det må det göra. Men tänk såhär. Min totala restid är 33 timmar. Jag måste bajsa. Men det vill man inte göra på ett flygplan. Så här har jag suttit snällt i 14 timmar och väntat.

Håll nu tummarna att det går bra på flygplatsen i Manilla & att jag hittat till flyget!

PS. Märkte verkligen skillnaden på säkerhetskontroller redan i London. De känns en smula paranoida de där Engelskmännen...

PSS. Jag har fått en Engelsk kompis haha. Han har suttit bredvid mig på flyget och vi har inte sagt ett ord till varandra förens jag fråga om han ville ha min bulle. Fick reda på att han håller och jobbar med en föreställning i Brisbane. Hur coolt!

PSSS. De ropa ut i högtalarna på flyget om det fanns en läkare på flyget, hemskt va 😞
 
 

16 augusti 2017

Touchdown Köpenhamn

Vardag

Känslorna inne på Kastrup var överallt och ingenstans. Jag vart glad, förväntansfull, rädd, orolig och ledsen. Men jag höll mig cool tyckte jag. Checka in mig till mitt flyg och det gick bra. Oron över hur det kommer gå i London när jag ska hitta högg mig som en kniv i magen. Men det är inte lönt att oroa sig för en katastrof som inte ens har skett än. Som pappa sa, " då får du ju bara fråga om du inte hittar". Det är ju faktiskt England jag ska till, jag menar, de pratar Engelska. Jag fixar detta!  




 Vi ställde oss i kö för att lämna väskan. Fråga personalen vart väskan hamnar och de svara lugnt att den åker direkt till Cairns. Jag behöver inte oroa mig för den. Så skönt. Att gick som smort. Vi gick till säkerhetskontrollen. Det var dags att säga hejdå. Det som jag oroat mig så Mycket över. Nu i efterhand är jag så glad för det gick bättre än förväntat. Min förväntning var: Mamma bölar, Johanna bölar, pappa börjar kanske gråta också, jag bryter ihop. Älskar att den enda jag tror ska va cool lugn är Linus. 




Verkligheten: kramar om mamma, hon börjar gråta som förväntat. Jag börjar fälla nån tår och skrattar. Kramar om Johanna och Linus. De är cool lugna. Kramar om pappa. Ångest hugger till i magen. Sen Kramer jag om mamma igen och nu gråter hon mer. Jag låter några tårar falla ner på kinden sen går jag och pappa iväg till ingången till säkerhetskontrollen. Vi kramas igen och jag går in. Jag tittar bak och vinkar hejdå till Pappa. Känner att jag börjar gråta så smått. Jag får tillbaka sanset och tänker "Nej Julia, inte va ledsen! Nu ska vi va fokuserade!" 




Så jag är fan stolt att jag kunde styra över min ledsenhet och bara stänga av den. 




Säkerhetskontrollen gick smidigt. Slapp visitering, alltid gött. Hade lite smått stress över scanning av väska för jag trodde jag var tvungen att ta ut ALL elektronik. Men det behövdes inte, bara datorn och vätskor. Så jag var glad! 




Har varit på Kastrup en del innan  jag åkt på charter. Så jag gick och leta upp min gate direkt. Där var jag tvungen att gå igenom en passkontroll innan jag kom vidare till den delen där min gate var. Så jag tänkte "skönt att jag är i tid ". Inte för jag alls hade det stressigt men där var lite köig, så jag kan baras föreställa mig hur frustrerande det hade varit om man varit stressad till sitt plan. 




Mitt motto under dessa flygen kommer va " Ingen stress, då blir det fest!" 




Leta reda på min gate och hitta den ganska fort. Skulle fota en bild på gaten och skicka till familjen. Tro fan att mobilen dör. Jag hade ca 80% kvar av mitt batteri och fanskapet dör. Fick smått panik och försökte desperat starta den. Den gick inte igång och paniken växer inom mig. Prövar att ladda den lite och då gick den att starta. Fortfarande 80% batteri. Lugna ner mig med att gå och köpa en faxe kondi på Pressbyrån. "Vad är det värst som kan hända om mobilen dör". Inte så supermycket. Får kanske lite tråkigt på flygen men inte värre än så. Man kan alltid köpa nytt. 




Bordingen öppna runt 50-40 min innan den skulle stänga. Gick ganska fort och nu sitter jag på flygplanet. Ett par tusen meter upp i luften. Älskar att flyga. Älskar den pirriga känslan när flyget lyfter och landar. Att vara Påväg någonstans. Så härligt. Nu ska jag läsa lite på min bok och relaxa. Försöker stressa ner när jag kan. Tror jag behöver det för gissar på Att jag kommer bli en aning stressad när jag landar i London.




Yes. 


Vi hörs! Puss & kram!