Att leva med depression är komplicerat.

Att vara HSP är komplicerat. 

Jag är komplicerad men ändå inte.

 

Jag mår bättre men när jag mår dåligt, då mår jag riktigt dåligt.

Jag vet om att jag är överkänslig och visar därför inte när jag blir sårad.

För oftast är där inget "vettigt" skäl till att bli sårad, men likaväl så blir jag det.

 

Man vill lixom inte nämna att man är överkänslig för det känns som jag

pushar iväg eller skrämmer iväg folk. 

Många säger och skriver att highly sensitive persons har en stark egenskap som inte bör ses som en svaghet,

men så känns det inte. 

Visst det låter finnt att man känner godhet och kärlek extra mycket. 

Men jag känner även sorg, nedstämdhet och hat starkt och det är outhärdligt. 

 

Mina dippar är djupa men jag tar mig ur dem numera. 

Innan var jag aldrig säker på att jag skulle komma ur dem. 

 

Hade folk bara varit ärliga och snälla så hade jag kanske

inte behövt överanalysera allt eller bli sårad för minsta lilla.

 

Man ska alltid vara snäll, man vet aldrig vad en människa går igenom

i livet eller hur den personen mår.