16 april 2015

BILDBOMB

Häst Vardag

Idag har jag blivit påmind om hur mycket jag faktiskt saknar ridningen & hästar.
Glädjen när sammarbetet går perfket och kärleken man känner när man sitter i boxen
och bara myser med en väldigt stor vän ♥
 Det är obeskrivligt

Men att lämna ridskolan var något som jag gjorde rätt i. I slutet kände jag inte den glädjen
som jag beskrev precis. Det blev bara jobbigt att komma till stallet. Och så ska det absolut inte vara.

Pirret när man ska hoppa en bana med en ny häst för första gången och känslan av 
awesomeness när man faktiskt har klarat det galant.
Det har jag kännt massor av gånger. Ibland gick det inte galant haha.. men ibland gjorde det!
När man i början av hoppträningen inte riktigt tror på sig själv men i slutet av passet har man
bevisat för sig själv att man faktiskt är bra. Det handlar väldigt mycket om att tro på sig själv.
Något som jag inte riktigt tillåtigt mig själv att göra vissa stunder. Men har blivit betydligt 
bättre på det nu. Ironiskt när jag inte längre håller på med ridning, hehe.


Men vad jag ville ha fram av detta blogginlägget var att jag saknar min livsglädje något enormt.
För det var just det ridningen var för mig, livsglädje. Självklart finner jag glädje i livet på andra sätt & håll.
Men detta var verkligen något jag brann för och jag kunde va i stallet i flera timmar.

Jaja. Jag ska börja någon gång igen. Vem vet när?

Ska gå och lägga mig nu, godnatt! ♥

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress